Användning av virke med blånad
Stormfällningar och insektsskador i södra Sverige och Mellaneuropa innebär att andelen blånadsskadat virke förväntas öka. Blånad påverkar främst virkets vattenupptagning (permeabilitet) vilket i sin tur kan ha inverkan på ytbehandling och risk för påväxt utomhus. Här klargörs när virke med blånad kan användas utan risk, när extra uppmärksamhet bör iakttas, och när virke med blånad inte bör användas.
Vad är blånad?
Blånadssvampar (Ophiostomatales) är en ordning av svampar inom stammen sporsäcksvampar. Hyferna är brunfärgade och ger träet en blåaktig ton när de växer inne i veden. De orsakar inga hållfasthetsförändringar i virket.
Blånad förekommer dels som stockblånad där skadorna uppkommer i stående skog eller i timmer före sågning, dels som brädgårdsblånad som orsakas av att traditionell brädgårdstorkning tagit för lång tid eller av att virke lagrats för länge mellan sågning och torkning. Stockblånad är generellt sett mer omfattande och kan innebära att all splintved missfärgats. Brädgårdsblånad är oftast mer lokal i virket och kan ses exempelvis där torkningen bromsats av torkströn.
För att blånad ska kunna växa krävs syre och vatten. I det växande trädet förhindras uppkomst av blånad genom att syretillgången är begränsad, dels tack vare att fuktkvoten är så hög att vattnet i sig blockerar lufttillförseln, dels genom att cellstrukturen är intakt. Om trädet utsätts för en skada så att veden börjar torka och strukturen öppnas börjar blånad att växa. Likaså innebär skador på barken vid avverkning att blånad kan uppstå.
Blånadsskador uppkommer ofta i samband med barkborreangrepp då barkborrarna inte bara orsakar en lokal uttorkning och öppnar strukturen så luft blir tillgänglig, utan också kan sprida sporer och svamp till trädet. Tillväxten kan ske även vid låga temperaturer men är snabbast i temperaturer omkring 25 grader.
Sågtimmer skyddas mot blånadsskador dels genom att begränsa tiden mellan avverkning och sågning, dels genom bevattning av det lagrade timret så uttorkning förhindras.
Tillväxt av blånad sker över fibermättnad, vid fuktkvoter över 30 procent, vilket innebär att blånad uppstår i växande träd, i timmer eller i nysågat virke. Torkat virke kan inte drabbas av blånad annat än om det utsätts för extrem uppfuktning.
Skillnader mellan blånad och mögel
Missfärgningen av virket gör att blånad ibland kan misstolkas som mögel. Skillnaderna är dock stora. Blånad kräver hög fuktkvot i virket, växer inne i veden och avger inte ämnen till omgivande luft. Blånad har därför inga kända effekter på människors hälsa.
Mögel däremot växer på ytor av olika material. Den fukt som mögelsvamparna behöver kan tas från omgivande luft och näringsbehovet kan tillgodoses av nedfallande smuts. Mögel avger också sporer och olika kemiska ämnen till den omgivande luften, ämnen som kan ha negativ inverkan på hälsan.
Blånadssvampens påverkan på virket
Blånad angriper inte cellväggen och har därför en försumbar inverkan på virkets hållfasthet.
En blånadsskada ökar virkets permeabilitet vilket innebär att virkets vattenupptagande förmåga ökar. Utsätts virket för regn kommer det att suga upp vatten snabbare än oskadat virke. Detta gäller om virket utsätts för vatten. Blånad påverkar inte cellväggens kemi varför den sannolikt inte påverkar virkets jämviktsfuktkvot, virket tar alltså inte upp mer vattenånga från omgivande luft.
Blånaden varierar mellan olika delar av virket vilket innebär att både färgen och permeabiliteten kan variera kraftigt mellan olika delar av samma virkesstycke.
En allmän uppfattning är att blånadssvampar kan fungera som en inkörsport för röta då virket kan ha ökad vattenupptagning samtidigt som strukturen öppnats upp. Blånadsskadat virke kan också torka långsammare efter uppfuktning jämfört med oskadat virke.
Var kan man använda blånadsskadat virke?
Blånad påverkar virkets utseende och vattenupptagning, men har ingen eller försumbar inverkan på virkets hållfasthet. Blånadsskadat virke kan därför utan begränsning användas i icke synliga konstruktioner som är skyddade för väta. Blånadsskadat virke kan alltså användas för invändiga konstruktioner såsom regelväggar, balkar, massivträkonstruktioner eller takstolar.
När ska man iaktta försiktighet?
Om byggnaden byggs utan väderskydd bör man vara särskilt uppmärksam på risken för uppfuktning vid nederbörd. Det blånadsskadade virkets högre vattenupptagning innebär att mer vatten kommer att sugas upp av virket jämfört med oskadat virke vid nederbörd, med ökad risk för fuktskador som följd.
Var ska man inte använda blånadsskadat virke?
Eftersom blånadsangripet virke har förhöjd vätskepermeabilitet ska det inte användas i delar av konstruktionen som utsätts för regn som till exempel fönster, utomhuspaneler, takinbrädningar och liknande. Den ökade vattenupptagningen innebär för dessa konstruktioner dels en ökad risk för mikrobiologiska angrepp som mögel och röta, dels till att ytbehandlingars livslängd kortas.
Färgförändringarna och variationen i permeabilitet innebär också att blånadsskadat virke inte är lämpligt till snickerier som ska laseras eller ges en semitransparent ytbehandling.
