Lastpallar

Figur 4.1  Olika slags gods som hanteras genom lyft i emballaget (till vänster) eller i godset (till höger).

Lastpallen - den vanligaste typen av träemballage

Lastpallen har ett brett användningsområde för all hantering av gods med gaffeltruck.

Första gaffeltrucken användes på 1920-talet i USA och för den hanteringen togs standardiserade transportbrädor fram i flera storlekar. Så småningom utvecklades lösningen till lastpallar av amerikanska armén och användes för att frakta krigsmaterial under andra världskriget.

I Europa var det järnvägsföretagen som drev frågan om standardiserade lastpallar, för att konkurrera med vägtransportsystemen. Efter att Sverige lyckats utveckla en gemensam lastpallstandard 1947 följde utvecklingen i Schweiz och Tyskland och så småningom grundades den europeiska lastpallpoolen 1961. Från 1970-talet har omsättningen av lastpallar tiodubblats i antal i takt med växande handelsströmmar.

Lastpallen har idag en viktig funktion för tillverkningsindustrins godstransporter, såväl för externa transporter som för intern lagerhantering och produktion. Lastpallen används för många typer av gods, som lastbärare, ofta i kombination med bandning, sträck- eller krympfilm, pallkragar eller wellhuvar. Den största användningen av lastpall står den tillverkande industrin för. Exempel på branscher som använder lastpall är kemisk industri, läkemedel, byggmaterial, verkstad, fordon, maskiner, papper och elektronik. För livsmedelstransporter bör nyproducerade eller rena begagnade lastpallar användas.

För dimensionering av lastpall och val av lastpallstyp är det bra att ta reda på:

• Godsets vikt, tyngdpunkt och viktfördelning.
• Hur godset ska säkras på lastpallen.
• Hur lastpallarna bandas, transporteras och lagras.

Dimensioneringen av lastpallsdäcket anpassas efter storleken på godset men också till hur godset ska fraktas. Många transportkedjor är anpassade efter europapallsmåttet 800 × 1 200 mm, men för container används ofta 1 140 × 1 140 mm och i USA 1 016 × 1 219 mm.

En lastpall som lastas med gods med fasta mått som täcker lastpallens yta jämnt fördelat kommer att ha bättre egenskaper med samma dimensionering som en lastpall som lastas med ett flexibelt gods med samma vikt. Om godsets tyngdpunkt är ojämnt fördelad så minskar lastpallens bärkraft.

För att en lastpall ska kunna hanteras manuellt utan last bör dess vikt inte överstiga 25 kg.

Lastpallar lämpar sig för gods som ska hanteras med truck och brukar indelas i tvåvägslastpallar och fyrvägslastpallar beroende på om de kan hanteras från två eller fyra håll med truck.

Beroende på om godset är likformigt eller varierat och hur transportflödena fungerar finns standardiserade eller skräddarsydda lastpallar.

Ibland är det ekonomiskt fördelaktigt att använda andra lastpallar än de standardiserade. Returfraktskostnaderna kan bli för höga eller godsets vikt och/eller dimension passar inte standardlastpallen. Det gäller till exempel för gods med varierande mått och som tillverkas i små serier. Standardiserade flöden är i Sverige vanligast för fyrvägslastpall och utvecklas i kapitel Träemballage och miljö.

 Gods på lastpall. Foto Lennart Bergvall/Karl Hedin.

 Automatisk produktion av lastpallar. Foto Lennart Bergvall/Karl Hedin.

Produktion av lastpallar – flöde

Tillverkningen av lastpallar kan se ut på olika sätt beroende på slutprodukten:

• Helautomatisk för produktion av lastpallar i stora serier.
• Delvis automatisk för produktion av lastpallar med liknande utformning i mindre serier.
• Manuell tillverkning för produktion av större lastpallar i olika format i mindre serier.

Exempel på helautomatiskt flöde:

• Orderregistrering som genererar en tillverkningsorder för kapning, mått och antal, samt tillverkning.
• Inkapning av virke med optimeringskap, paketkap eller skiktkap.
• Inmatning av däcksbrädor och mellanbrädor i en däckmaskin som spikar ihop däcken.
• Inkapning av klossvirke vid användning av träkloss.
• Inmatning av klossar och medbrädor för sammanfogning till medar.
• Inmatning av färdiga däck och medar för sammansättning till färdig pall.
• Märkning, stapling, bandning, lagring.

Tvåvägspallar eller regelpall – lastpall som hanteras från två håll

I Sverige står regelpallarna för en mindre del av lastpallantalet och tillverkningen av regelpall har därför inte automatiserats i samma omfattning som för klosspallen. Regelpallen är vanligen längre och kraftigare och avser gods som ändå av andra skäl inte kan hanteras från kortsidan. Antalet komponenter i regelpallen är färre än i klosspallen. Regelpallsutformning används ibland på små enkla pallar som för exempelvis display i butik, men normalt handlar det om kraftigare lastpall eller längre lastpallar för olika stålprodukter.

Regellastpall kan förses med underbrädor för att fördela last och underlätta stapling, se figur 4.2 och 4.4. För tyngre laster är figur 4.2 en vanlig lastpalltyp, figur 4.3 används ofta för större lastpallar där regel­brädorna placeras på kortsidan och däcksbrädor i längsled. Figur 4.4 har ett extra däck på undersidan.

 

Figur 4.2  Regelpall med underbrädor för exempelvis hantering av säckar.

 

Figur 4.3  Vanlig form för större och längre pallar för till exempel stålprodukter.

 

Figur 4.4  Vändbar regelpall.

 

Figur 4.5  Komponenter i en regelpall. 

Fyrvägspallar – lastpall som hanteras från fyra håll

Fyrvägslastpallar är lastpallar som kan hanteras med truck från fyra olika håll. Vanligen är måtten på fyrvägslastpallar standardiserade eller i alla fall avgränsade till längd och breddmått i ett intervall på cirka 600 – 1 500 mm. Det finns olika typer av lastpallkonstruktioner. Många liknar EUR-pallen men har klenare virke, lägre virkeskvalitet och färre och klenare spikar. Vid bredder på däcksbrädor under 100 mm används två eller tre spikar. Vid större brädbredder används vanligen tre spikar.

Fyrvägspall i måtten helpalls- respektive halvpallsformat, 800 × 1 200 mm och 800 × 600 mm är den vanligaste lastpalltypen. Istället för regelbräda så har fyrvägslastpallen klossar som kan vara av trä, spån eller kompositmaterial. Fyrvägslastpallen används både som engångsemballage och returemballage och lämpar sig väl för sträckfilmning, krympfilmning och i kombination med huvar av well eller plywood.

De standardiserade system som finns baserar sig på fyrvägspall, som för övrigt är helt dominerande, därför också den lastpalltyp som har högst automationsgrad vid tillverkningen. EUR-pallen är den vanligaste standardiserade produkten.

 

Figur 4.6  Vanlig utformning av enkel pall i klent virke för lättare gods och få planerade transportturer.

 

Figur 4.7  Enkel palltyp för lättare gods.

 

Figur 4.8  Ibland förses pallarna med lock eller skivor för att godset ska få en plan yta. 

Krav på EUR-lastpallen enligt Green Cargo

Från början var lastpallarna tillverkade efter tummått, 48 × 32 tum, motsvarande 1 225 × 820 mm. I mitten av 1950-talet infördes mm mått och SJ bildade en lastpallpool inom landet som innebar byte och överföring av lastpallar mellan poolens medlemsföretag och SJ.

Den första svenska standarden för lastpallar fastställdes i slutet av 1940-talet och utvidgades sen till att bli europeisk standard och kom att kallas EUR-lastpall.

Den europeiska byteslastpallens mått fastställdes till 800 × 1 200 mm 1959. Tack vare standarden kom en överenskommelse mellan olika järnvägsförvaltningar till stånd 1960. EUR-pallen med måtten 800 × 1 200 mm är den vanligaste lastpalltypen för returanvändning i Sverige.

EUR-pallen är 144 mm hög, väger cirka 25 kg och ska bära 1 500 kg jämnt fördelad last. När lastpallen staplas på en jämn yta får inte vikten på understa lastpallen överstiga 5 500 kg.

För att få tillverka EUR-pall krävs licens. EUR-pallen kan licensieras av organisationerna Green Cargo och EPAL, som även licensierar reparatörer. Läs mer på dnvba.com/se och epal-pallets.org/eu-en.

Lastpallar som inte kan klassificeras som godkända EUR-lastpallar måste repareras eller tvättas för att återta ett godkännande. Detta måste utföras av en licensierad reparatör. Lastpallar som trots detta inte åter uppfyller kraven på godkända EUR-lastpallar kan användas inom branscher utan stora krav på lastpallarna. Dessa typer benämns i Sverige som B-lastpall.

• Virket ska vara friskt och inte behandlat med träskyddsmedel.
• Det ska vara fritt från:
  -        bark och barkinneslutningar
  -        aktivt insektsangrepp
  -        röta
  -        torröta
  -        svamp och mögel.
• Medelbredden på årsringarna får inte överstiga 7 mm.
• Vid tillverkningen ska virkets fuktkvot vara maximalt 20 %.
• Vankanter tillåts inte på klossar, regelbrädor, bottenmittbrädor eller på däckskantsbrädors och bottenkantsbrädors ytterkanter.  På övriga virkesstycken tillåts två vankanter, under förutsättning att de är barkfria, att ingen är bredare än 15 mm och att de är  placerade på brädornas ovansida i lastpallen.
• Kvistar som är mindre än 10 mm i diameter är tillåtna liksom fastväxta kvistar. Som fastväxta räknas kvistar som till minst 75 procent av sin omkrets är fast sammanväxta med omgivande trä.
• På en längd motsvarande brädans bredd får ingen kvist ha en  diameter större än:
  -        25 procent av regelbrädans bredd.
  -        33 procent av övriga brädans bredd.
• Kvistarnas sammanlagda storlek får vara högst:
  -        33 procent av regelbrädans bredd.
  -        50 procent av övriga brädors bredd.
• Sprickor. I klossarna tillåts endast ytliga torksprickor. I varje bräda tillåts endast en genomgående spricka, vars längd inte får överstiga brädans bredd. Sprickan får inte ha uppstått vid sammanfogningen av lastpallen.           
• Snedfibrighet – mätt på virkesstyckets hela längd – får inte överskrida 5 procent i någon bräda eller 20 procent i någon kloss.
• Kådlåpor tillåts inte på lastpallarnas ovansida eller undersida. På andra delar tillåts ytliga kådlåpor upp till 50 mm längd.
• Lättare blånad och vädergrånad får förekomma.
• Sammanfogning. Standarden för EUR-lastpallen anger bland annat spikningsavstånd och spikantal för att erforderlig hållfasthet ska uppnås. Bland annat ska alla spikar anbringas vinkelrätt mot lastpallsytan. Huvudena får inte sticka upp över brädans yta. I varje kloss ska det både från lastpallens över- och undersida vara minst tre spikar. Spikarna ska inte ligga i samma fiberriktningsplan och de ska ha största möjliga inbördes avstånd. Mellan däckskantbräda och regelbräda ska minst en spik användas.
• Spikhuvudet ska inte sjunka in mer än 2 mm i underliggande trä.
• Lastpallen ska märkas enligt instruktioner från UIC respektive Epal.

EUR lastpallen ska sorteras bort eller repareras när:

• Någon bräda saknas eller är bräckt eller spräckt så att spik- eller skruvstam är synliga.
• Någon kloss saknas eller är spräckt eller så splittrad att spikar eller skruvar syns.
• Spik har lossnat eller sticker upp ur däcks- eller bottenbrädor.
• Lastpallen är grovt förorenad med olja, fett eller dylikt. 

Se figur 4.10.
 Staplar med godkända EUR-pallar. Foto Johan Ardefors.

 

Figur 4.9  Licensierad pall med Green Cargos märkning.

 

Figur 4.10  Otillåtna fel på EUR-lastpall

1. Någon bräda saknas eller är bräckt eller spräckt så att spik- eller skruvstam är synliga.
2. Någon kloss saknas eller är spräckt eller så splittrad att spikar eller skruvar syns.
3. Spik har lossnat eller sticker upp ur däcks- eller  bottenbrädor.
4. Lastpallen är grovt förorenad med olja, fett eller dylikt. 

Kemipall – CP-pall, Chemical Pallets

Det finns en pallstandard som är utvecklad för kemiindustrin med ett antal varianter av så kallade CP-pallar. Palltypen är inte så vanlig i Sverige men förekommer i Europa och som lastbärare för importerat gods.

Mer om retursystem går att läsa i kapitel Träemballage och miljö. För mer information om pallar för kemiindustrin, se palettes-CP.com.

Klosstyper

Fyrvägspallen tillverkas med kloss i trä, spån eller kompositmaterial. Vilken variant av kloss som väljs beror ofta på kundens önskemål och erfarenheter. Många lastpallstillverkare har idag möjlighet att alternera mellan träkloss som matas in via en klosskap och andra typer av klossar som matas in från lastpall och in i maskinlinjen. Träklossen är anpassningsbar men måste tas ur ett virke som håller bra kvalitet för att undvika sprickor och måttavvikelser om virket inte är rakt. Spånkloss kan tillverkas antingen genom att den individuella klossen gjuts eller att den matas fram på en bana och skärs till i rätt mått.

 

Träkloss med bränd märkning.

 

Spånkloss för olika palltyper. 

Vid krymp- eller sträckfilmning

Att tänka på vid krympfilmning eller sträckfilmning av gods på lastpall:

• Klossarna bör ha fasade hörn i 45°.
• Skarpa kanter på däckbrädor bör undvikas.
• Kondensvatten som kan bildas under folien måste kunna avledas.
• Godset och lastpallen ska vara torra.
• Det måste vara möjligt att hantera lastpallen med gafflar.
• Det får inte finnas några utstickande spikar eller skruvar i lastpallen.

 Lastpallar förberedda för krympfilmning kring gods.  Foto Johan Ardefors.

Vid bandning

• Bandning av gods på lastpall sker i regel med polyester, polypropylen eller stålband.
• Bandning kan ske med automatiska bandare eller för hand.
• Antihalkmattor kan användas.
• Kantskydd kan användas. 

Lastpallens förband

Lastpallens hållfasthet beror förutom på virkets kvalitet och hållfasthet även på förbandens utformning. I Sverige används huvudsakligen spik vid sammanfogning av lastpallar, men tråd och klammer förekommer också. Förbanden kan utsättas för axiella krafter, i spikens längdriktning. Exempelvis finns det vid gaffellyft risk för att spikskaftet dras ur virket eller att spikhuvudet dras genom virket.

Tvärkrafter som medför skjuvning och eller rotation av förbanden kan uppstå om en lastpall stöts till av en truckgaffel.

Spiktyp och spikplacering är två viktiga faktorer som påverkar lastpallens hållfasthet.

Att tänka på vid tillverkning och hantering av lastpall för att undvika skador

Lastpallar utsätts för många slags påkänningar som kan resultera i lastpallskador. De främsta skadeorsakerna är felaktig utformning, felaktig hantering eller felaktig hanteringsutrustning.

Vid belastning kommer lastpallsdäcket att böjas ned. Skador på däcksbrädor kan undvikas genom att:

• lasten läggs på kontrollerat.
• lasten inte väger mer än lastpallen är beräknad för att hålla för.
• lasten fördelas så jämnt som möjligt.
• använda rätt dimensioner vid tillverkningen av lastpallen.
• undvika stapling av stuvar högre än vad lastpallen är dimensionerad för.
• virkesdefekter undviks på ställen med hög påkänning.
• nodda spikarna eller använda skruv- eller kamspik för att undvika spikurdragning.
• vid hantering undvika skador på hörnen.
• köra in gafflarna rakt och tillräckligt långt för att däcksbrädorna ska böjas ner så lite som möjligt. Om gafflarna inte körs in tillräckligt långt fördelas belastningen på för få däcksbrädor. Lyft med snedställda gafflar kan leda till att hela lasten bärs upp av en däcksbräda.
• se till att lastpall som ska förvaras i pallställ har så liten nedböjning som möjligt.
• lastpallar bör stå på jämna ytor för att lasten ska kunna fördelas över hela lastpallen och inte riskera att i vissa ögonblick tas upp av en enda bottenbräda.
• lasten bandas på ett korrekt sätt för att inte ge onödiga spännkrafter som i sin tur kan orsaka brott på brädor. Ibland syns inte detta förrän efter ytterligare påfrestningar skett vid lastpallyft.
• vid lastbilstransporter om möjligt placera lastpallen med den längre dimensionen av regeln parallellt med den största accelerationsriktningen. Lastpallens reglar kan breddas om höga g-faktorer förväntas. För att bestämma storleken av de horisontella krafterna multipliceras den horisontella g-faktorn med godsvikten. När föremål transporteras utsätts de för en accelerationsbelastning. Accelerationsbelastningen mäts i g, där 1 g = 9,81 m/s² är den accelerationskraft som finns vid markytan och stillastående. Den kraft som ett föremål utsätts för beräknas som produkten av g ∙ m och mäts i N. Horisontella krafter på 2 – 3 g är inte ovanliga, vilket orsakar ”rullning” av reglarna, kollaps i sidled, i regelpallen och spikarna tenderar att dras ur.
• Vid tillverkning av träförpackningar får en avvägning ske mellan kostnad och kvalitet så att inte lastpallens hållfasthet påverkas negativt. Det innebär att vissa särdrag hos brädorna accepteras men att dessa placeras på ett sådant sätt att de klarar normal hantering och påkänning samt att förbindarnas hållkraft inte påverkas. De bästa reglarna ska placeras ytterst och fel undvikas i urfräsningar och i de områden där spikar ska placeras. Bottenkantsbrädorna utsätts i allmänhet för störst påfrestningar och har därmed lägst tolerans för defekter i virket.
• Spikar kan ge upphov till skador men ofta i kombination med andra felaktigheter som snedfibrighet och torksprickor. Torksprickor uppstår när virke torkar och kan inträffa runt ett spikskaft. Ringsprickor ska inte förekomma i lastpallsvirke.
• Beträffande lastpall med klossar inträffar merparten av lastpallsskadorna i klossen. Vid tillverkning av träklossar bör innesluten märg undvikas eftersom det medför risker för sprickbildning.

 Lastning av lastpall på bil. Foto Johan Ardefors.

Fördelar med lastpallar i trä jämfört med andra material

• Måttnoggrannhet och funktion i olika utföranden och sammansättning.
• Hög dragkraft relativt vikt.
• Samma stabilitet oavsett temperatur.
• Begränsad halkrisk.
• Liten ”brandlast” i höglager. Trä brinner på det sättet att det yttersta skiktet förkolnas, medan det inre materialet behåller sin bärförmåga. På detta sätt kan man med lite större dimensioner hålla stabilitet och hållfasthet under utrymning.
• Bra motståndskraft mot UV-strålning.
• Ingen elektrostatisk laddning.
• Går att använda till flera ändamål och återanvändningsbart.
• Enkelt att reparera.
• Möjligt att vid slutet av livscykeln använda som CO₂-neutral energikälla.
• God relation kostnad/livslängd.
• Råvaran är förnybar. 

Lagring av lastpall

Lastpall måste lagras på släta underlag. Vid stapling måste lastpallarna vara lodrätt placerade ovan varandra, med maximalt 22 mm avvikelse. Lastpallsstaplarna får inte ha en större kvot mellan längd och bredd än 6:1. För lagring i pallställ tillkommer ytterligare krav på lastpallarna eftersom de har en mindre belastningsyta på undersidan. För lastpall som ska lagras i pallställ bör hållfasthetsberäkningar göras.

Provning av lastpallar

Utveckling av nya förpackningar med små eller stora skillnader mot tidigare använda förpackningar kan kräva provning för att säkerställa att förpackningen uppfyller de krav som kunden har på exempelvis hållfasthet, slagmotståndskraft och styvhet.

Det finns för lastpallar och pallkragar standardiserade metoder för provning för att säkerställa att produkten uppfyller ställda krav. Provning av lastpallar kan göras enligt den internationella standarden SS-EN ISO 8611 del 1 – 3 eller enligt den svenska standarden SS842003.

Provning kan också vara av intresse för att optimera materialval, dimensioner och kvaliteter. På marknaden förekommer programvara som inkluderar moduler för optimering av materialval för att hitta rätt användning av material.

Tillverkare av lastpallar har i de flesta fall god erfarenhet av prestandan hos sina produkter och användaren rekommenderas att i första hand kontakta tillverkaren för att bedöma om ställda krav kan uppfyllas.