Ytbehandling av utvändigt trä

Val av färgtyp vid utvändig målning

Träytor som inte ytbehandlas kommer att åldras med tiden. Mörka träslag ljusnar och ljusa träslag kommer att mörkna. Förändringarna sker inte jämnt; väderstreck, exponering, inomhus eller utomhus och så vidare orsakar kulörskillnader. En obehandlad träfasad kan skifta från vitt till svart.

Träytor som ytbehandlas åldras på olika sätt beroende på behandlingens förmåga att skydda träet mot nedbrytning. Under en täckande färg kan träet vara helt opåverkat medan träet under en laserande färg kan börja åldras efter bara några få år.

Val av färgtyp har därför stor betydelse för det framtida behovet av underhåll. Färg kan väljas för en viss kulör men också för att skydda mot inträngande fukt.

Ytbehandlingens hållbarhet beror på olika faktorer, bland annat träunderlagets kvalitet, val av behandlingssystem samt vilka påfrestningar ytbehandlingen utsätts för.

Färg fäster bättre på en finsågad yta än på en hyvlad yta. Ytbehandlingen fäster bättre på en nytillverkad och oexponerad träyta. Träytor, som fått stå ute i sol och regn bryts ner, vilket försämrar vidhäftningen mellan ytbehandling och träunderlag.

Virke som ska målas på byggarbetsplatsen ska grundmålas så fort som möjligt för att skyddas mot UV-strålning och ha en ytfuktkvot på högst 16 %. Detta gäller även för impregnerat virke.

Teknikutveckling och miljökrav har medfört att färger och färgsystem utvecklas fortlöpande. Äldre färgtyper, slamfärg och linoljefärg, används fortfarande medan nyare målningssystem står för huvuddelen av de behandlingar som används numera.

Vilken behandling som ska väljas beror på önskat funktionellt och estetiskt slutresultat. Ibland kan underlaget som ska behandlas begränsa valet av färgtyp. Nymålning eller underhåll av äldre behandlingar ger helt olika val. De olika färgtyperna kan delas in efter:

• Täckande förmåga, det vill säga hur tjockt färgskiktet blir, hur mycket man därmed ser av underlaget och hur väl färgskiktet hindrar nedbrytning av underlaget.
• Bindemedel, det vill säga det som är färgens huvudbeståndsdel och det som bildar färgskiktet efter att spädningsmedlet har avdunstat. Bindemedlet avgör hur väl färgskiktet binder till underlaget.
• Spädningsmedel, miljökrav har medfört att organiska spädningsmedel har ersatts av vatten i de flesta färgtyper. Detta har också medfört att färgtyper som tidigare inte lät sig blandas numera förekommer i samma färgtyper, så kallade hybridfärger.

 

Täckande förmåga

Den täckande förmågan hos en ytbehandling är ett mått på hur väl nedbrytningen av underliggande trä hindras och hur väl trästrukturen framträder genom färgskiktet.

Olja eller klarlack

Opigmenterad olja eller klarlack, ger ett tunt färgskikt som tydligt visar träets struktur. Kulören bestäms av träets egen kulör och åldrande. Oljor som innehåller vax bör undvikas om ytan ska målas.

Lasyr

Lasyr har låg pigmenthalt och ger ett tunt färgskikt som tydligt visar träets struktur. Kulören bestäms av lasyrens kulör i samspel med träets egen kulör. Det innebär att det är svårt att vid underhåll behålla kulören.

Täcklasyr

Täcklasyr ger ett något tjockare färgskikt, men visar fortfarande tydligt träets struktur. Den stora skillnaden mot en lasyr är att kulören helt bestäms av färgen. Träets kulör täcks helt.

Täckfärg

Täckfärg har hög pigmenthalt och ger ett relativt tjockt färgskikt som ger ett bra skydd för träytan. Täckfärg visar inget av träets kulör och täcker också mycket av trästrukturen.

Bindemedelstyper

De vanligaste bindemedlen för platsmålning av trä är akrylat, alkyd, linolja och råg och vetemjöl. Kombinationer av dessa förekommer.

Akrylat: Akrylat är en beteckning på polymera material av akrylsyraestrar och akrylsyra. Dessa polymerer dispergeras i vatten och bildar en dispersion – en vätska med små svävande partiklar. De används som bindemedel, därav det ofta använda begreppet dispersionsfärg. Genom att kombinera olika akrylsyraestrar kan akrylatbindemedel med olika egenskaper framställas. Se även Ordlista.

Alkyd: Alkyd är en beteckning på polymera material (syntetiska hartser) som används som bindemedel i såväl lösningsmedelsburna som vattenburna färger. Beroende på sammansättningen av de i alkyden ingående komponenterna kan alkyder med vitt skilda egenskaper framställas. Se även Ordlista.

Linolja: Linolja eller linfröolja är olja pressad ur linfrö från växten lin. Linolja används som bindemedel i traditionell färgtillverkning och har extremt små molekyler, vilket ger ett bra fuktskydd. Linoljan bör vara kallpressad – rå eller kokt. Linoljan oxiderar med luftens syre under svag värmeutveckling, torktiden är ett eller ett par dygn. Linstandolja är en linolja som värmebehandlats och fått högre viskositet (större molekyler). Linstandolja ger generellt hög glans och mycket god väder­beständighet. I linolja finns förutom linolja ett stort antal andra komponenter som i varierande grad kan påverka linoljefärgens förmåga att torka och dess slutegenskaper.

Råg- och vetemjöl: I en slamfärg består bindemedlet till väsentlig del av stärkelseklister. I traditionell slamfärg har bindemedlet oftast varit rågmjölsklister, kasein, vattenglas, harts, linolja, tran eller sillake. Spädningsmedlet utgörs av vatten. Ofta ingår också järnvitriol. Slamfärg består numera huvudsakligen av pigment, råg- eller vetemjöl, linolja och järnvitriol som uppslammats i vatten.

Färgernas spädningsmedel

De vanligaste spädningsmedlen i utomhusfärg är vatten eller lacknafta. Spädningsmedlets uppgift är att ge färgen rätt målningsegenskaper. Traditionellt har olje- och alkydoljefärger varit lacknaftaburna och akrylatfärger vattenburna, men idag är det allt vanligare med vattenburna olje- och alkydoljefärger, så kallade hybridfärger. Orsakerna är omsorg om såväl den personliga hälsan som den yttre miljön. Lacknafta håller på att fasas ut som spädningsmedel i färger, främst av miljömässiga skäl.

De vanligaste färgtyperna

Färger brukar benämnas efter den sorts bindemedel de innehåller. Bindemedlen och olika tillsatser ger färgerna egenskaper som gör dem lämpliga för olika användningar.

Akrylatfärg

Akrylatfärg är den av alla utomhusfärger som kräver minst underhåll eftersom den varken kritar eller krackelerar. Den torkar snabbt och behåller också kulören bra. Akrylatfärgen är lätt att applicera och stryka ut och när den torkat får den en fyllig och vattenavvisande yta. Torktiden är 2 – 4 timmar. Akrylat används framförallt i täckfärger och täcklasyr till träfasader. Akrylaten målas i system med penetrerande grundolja och oljegrundfärg. Den poriga ytstrukturen hos akrylatfärg gör att färgen har större benägenhet att smutsas jämfört med linolje- eller alkydoljefärg. Akrylatfärger är vattenspädbara och kan bestå av enbart akrylat eller av en blandning av akrylat och alkydolja i så kallade hybridfärger. De kräver en målningstemperatur mellan 7 och 25 °C och måste förvaras frostfritt.

Alkydoljefärg

Alkydoljefärg är närbesläktad med linoljefärg men torkar snabbare, har bättre glanshållning och hållbarhet. När färgen torkat får den en fyllig och vattenavvisande yta. Alkydoljefärg lämpar sig för behandling av utvändigt trä.

Den kritar efter några år vilket då ger en matt och något blekare yta. Torktiden är cirka ett dygn vid målning under den varma års­tiden. Alkydolja används i alla färgtyper; lasyrer, täcklasyrer och täckfärger. Alkydoljefärg var tidigare lösningsmedelsburen men är numera som hybridfärg vattenspädbar. Den kräver en målnings­temperatur mellan 7 och 25 °C och måste förvaras frostfritt.

Linoljefärg

Linoljefärg används vid underhåll av tidigare linoljemålade byggnader, ofta kulturbyggnader men ibland vid nymålning. Den är uppbyggd av linolja och pigment. Linoljan bör vara kallpressad och kokt och eventuellt med tillsats av sickativ. Linoljefärg bör målas i flera tunna skikt med god torkning mellan skikten. Linoljefärg lämpar sig för behandling av utvändigt trä. Färgen ger ett fylligt utseende, men på grund av torktiderna är den tidskrävande. Linoljefärger kritar snabbt. Kokt linolja används bara till täckfärger. Linoljefärger bör inte övermålas med andra färger, då det finns risk att blåsor bildas, så kallade linoljeblåsor. Undvik att måla i starkt solsken.

Slamfärg

Slamfärg består av ett pigment uppslammat i vatten med råg- och vetemjöl och linolja (linoljehalt högst 8 procent av den våta färgens vikt) som bindemedel. En slamfärg påverkar inte trä­ytans vatten­upptagande eller vattenavgivande förmåga. Med tiden spricker träet på samma sätt som en omålad yta. På grund av nedsatt vid­häftning kan inte slamfärg användas på hyvlade ytor. Slamfärg kan därmed bara användas på sågat eller finsågat trä eller tidigare slamfärgs­målad yta. Färgen målas i tunna skikt och är lätt att stryka ut. Torktiden är cirka 1 timme. Med slamfärg får huset en helmatt kritande yta som är känslig för yttre påverkan, men som är lätt att underhålla. Vid ljusa kulörer syns kådutfällningar, kvistar och träsprickor tydligt. Slamfärg är vattenspädbar och måste förvaras frostfritt.

Övriga ytbehandlingsmetoder

Träoljor

Träoljor är avsedda att användas på till exempel tralläkt för att ge en vattenavvisande effekt. De innehåller ofta vaxer vilket gör att trä­oljade ytor inte är lämpliga att måla över med färg.

Träskyddsmedel för rötskydd används för byggnadskonstruktioner och detaljer av trä där rötskydd behövs.

En speciell typ av olja brukar ingå i ett täckande färgsystem – penetrerande grundolja. Den appliceras före grundmålning.

Trätjära

Trätjära erhålls bland annat vid framställning av träkol eller vid bränning av stubbar. Vid behandling med trätjära värms den upp för att kunna strykas ut jämnt och för att den ska tränga in bättre i underlaget. Tjära har traditionellt använts till kyrkor, klockstaplar, sjöbodar och fritidshus samt till tak- och väggspån som ofta behandlas på detta sätt. Det finns varianter där man även blandar i falurödfärgspigment för att bestryka bland annat klockstaplar. Tjäran torkar långsamt och ytan är torr efter cirka 3 – 4 veckor. Under torkningen har tjäran en stark lukt som avtar med tiden.

Järnvitriol

Järnvitriol (järnsulfat) används ibland som ytbehandling för att få ett intryck av en grånad träyta, så att fasaden ser väderpåverkad ut vilket naturen annars sköter själv för obehandlat virke. Behandling med järnvitriol ger en kemisk färgning av träytan men inget skydd mot biologiska angrepp och inget skydd mot fuktrörelser.

Järnvitriol blandat med vatten är en färglös vätska som penslas eller sprutas på sågat eller finsågat virke av nytt eller tidigare järn­vitriol­behandlat trä. En behandling med järnvitriollösning på en träyta ger efter en tid en vacker och beständig, brungrå till silvergrå färg. Virket bör behandlas före uppsättning, då det ger bättre inträngning även i sponten. Järnvitriol kan urlakas vid regn och orsaka missfärgning vid spik- och skruvhuvuden, på glas, grund, markplattor och plåttak.

Inträngning av grundfärg i trä

För att få god inträngning, så kallad penetration av bindemedlet, i trä krävs att bindemedelsmolekylerna är mindre än de porer som finns i trä. För grundfärger är det väsentligt med god inträngning i trä för att få god vidhäftning och skydd mot fukt.

För att förstå skillnaden mellan alkydfärg och akrylatfärg med avseende på deras olika förmåga att penetrera trä – sugas in i – kan följande liknelser beskriva skillnaden.

Man kan jämföra storleken på en alkydmolekyl i en lösnings­medels­buren alkydfärg, träets porer och en akrylatpartikel i en akrylat­färg, på sätt som beskrivs i figuren intill.

Om alkydmolekylen motsvaras av storleken av ett knappnålshuvud, är storleken av akrylatpartikeln som en fotboll. Träets porer blir i denna jämförelse som ett nät med 20 mm öppning. Av denna jämförelse framgår tydligt att alkydmolekylen (knappnålshuvudet) med lätthet kan tränga in i träet (nätet) medan akrylatpartikeln (fot­bollen) inte kan tränga in genom träets porer (nätet).

Systemmålning

Moderna färgtyper bygger på behandlingar i flera steg, så kallad system­målning. Det beror på att egenskaperna hos respektive produkt i stegen har optimerats med tanke på de efterfrågade egenskaperna. Därför ska samtliga steg enligt tillverkarnas anvisningar utföras.

Lämpliga behandlingar vid systemmålning

Förbehandling

En penetrerande grundolja bör strykas över hela den yta som är tänkt att målas. Det är särskilt viktigt att grundolja påförs omsorgsfullt på ändträ, vid skarvar och spikställen samt på utsatta ytor som vindskivor, vattbrädor, fönsterkarmar och liknande. Den penetrerande grundoljan är djupverkande och minskar fuktupptagningen. Se sidan Mätning av medelfuktkvot och ytfuktkvot angående kontroll av ytfuktkvot.

Grundmålning

Efter förbehandlingen följer grundmålning. Den bör utföras före montering på alla ytor som ska målas och har till uppgift att ge god vidhäftning mellan underlaget och toppfärgen, samt att ytterligare minska fuktupptagningen. Vid grundmålning bör skikttjockleken, det vill säga pålagd mängd färg per kvadratmeter, vara minst 60 μm (mymeter) torrt skikt. 60 μm är lika med 0,06 mm, eller att man behöver 1 liter färg till 6 m².

Det går att köpa industriellt grundmålat virke med godkänd skiktstorlek. Det är inte ovanligt att leverantörers transportskydd mot UV-bestrålning (en tunn färgfilm) förväxlas med en riktig industriell behandling, vilket leder till ett undermåligt målningsresultat. Industriellt grundmålad panel bör ha en skikttjocklek, det vill säga pålagd mängd färg per kvadratmeter, på minst 60 μm torrt skikt.

Slipning

Enligt AMA Hus ska fiberresningar slipas lätt. Detta för att höja kvaliteten på utvändig fasadmålning och minska risken för missfärgning av smuts och mögelpåväxt. Fasadytorna blir också lättare att tvätta och underhålla samt behagligare att vidröra.

Färdigmålning med toppfärg

Färgtyp för färdigmålning väljs med hänsyn till estetiska och andra egenskaper som den målade ytan kommer att ha. Färdigmålningen omfattar oftast två strykningar. Följ färgtillverkarens dokumenterade anvisningar.

CMP grundmålad fasadpanel

Utvändiga panelbrädor finns att beställa industriellt ytbehandlade enligt Certifierad Målad Panel, CMP-systemet. De är utvecklade med sikte på att bilda bästa underlag för kommande målningsbehandling.

Utvändiga panelbrädor enligt CMP-systemet är kvalitetssäkrade och har bästa träråvara och torra och färska träytor för att bästa vidhäftning ska erhållas. De utvändiga panelbrädorna har också behandlats med kvalitetssäkrad industriell grundbehandling och/eller mellanstrykning i samband med tillverkningen för att inte underlaget ska försämras i väntan på den kommande målningsbehandlingen. Beroende på den noggrant styrda och kontrollerade produktionen går det att göra utfästelser om den färdiga fasadens hållbarhet. I allmänhet kan man räkna med längre tid mellan ommålningarna.

Alla utvändiga panelbrädor som uppfyller CMP-systemets ställda krav får märkas. Utvändiga panelbrädor ska märkas direkt på varje industriellt ytbehandlad utvändig panelbräda samt på varje virkespaket. 

Utvändiga panelbrädor finns att beställa industriellt ytbehandlade i följande ytbehandlingsklasser:

CMP-G  Utvändiga panelbrädor som är industriellt grundbehandlade och som kräver två ytterligare lager färg.

CMP-G/M  Utvändiga panelbrädor som är industriellt grundbehandlade och mellanstrukna och som kräver ett ytterligare lager färg.

 

Tabell 35 Ytbehandling av trä - exempel

 

Underhåll av målade och laserade ytor

Underhållsintervallen för utvändigt behandlat trä varierar med kvaliteten på utförandet, material, fasadens utformning, kulörval och klimat­zon. Beroende på väderstreck belastas de olika fasadsidorna olika av väder och vind och de bör därför behandlas individuellt för bästa resultat. Anpassa måleriarbetets arbetsanvisning till fasadernas olika status så att varje fasadsida får sitt behov tillgodosett.
Utvändigt målat eller laserat trä bör rengöras med jämna mellanrum för att hålla ytorna rena och därmed eliminera risken att smuts ska binda fukt och påskynda nedbrytningen. Hur ofta man behöver rengöra utvänd­igt behandlat trä bestäms främst av graden av smuts och på mikrobiell påväxt och på fuktbelastningen, vilket i sin tur beror på det geografiska och lokala läget (utsatthet).

Planerat underhåll

För att öka hållbarheten på utvändigt behandlat trä bör underhålls­åtgärder utföras innan nedbrytningen går för långt. Annars kan det bli besvärligt och kostsamt. Mörka eller kulörstarka färgskikt kan kräva tätare underhållsintervall.

Tabell 36 Temperatur som kan uppnås på solbelyst träfasad i olika kulörer, lufttemperatur 25⁰ C

 

Tabell 37  Åtgång för olika färgtyper
Kvadratmeter per liter och behandling (exklusive spill)

 

 

Planerat underhåll med olika färgsystem över 50 år

Tabell 38 Färgsystem med ett planerat underhåll över 50 år

För utvändiga ytor anges behandlingskoder enligt AMA Hus. Behandlingstyperna är sammanställda genom en kombination av siffergrupper för underlag, målningsmaterial, förbehandling, underbehandling och färdigbehandling, samt AMA Hus allmänna krav.

Notera att även de målningsbehandlingar som har hög initialkostnad kan ha den lägsta totalkostnaden under en 50-årsperiod, tack vare att de kräver färre antal ommålningar.

 

Vägledning för val av ytbehandlingsmaterial på utvändiga träunderlag

 

Tabell 39  Vägledning för val av ytbehandlingsmaterial på utvändiga träunderlag